Blue Flower

allt vi sag var lycka

Författare: Grégoire Delacourt
Översättning: Sofia Strängberg
Förlag: Sekwa (2015)

”ETT LIV ÄR värt någonstans mellan trettio och fyrtio tusen euro – jag var rätt person att uttala mig om saken.” Så börjar Grégoire Delacourts roman Allt vi såg var lycka om Antoines bekännelser och försök till förklaring varför han är som han är och varför han vill befria omvärlden från hans gener.

Antoine är en samvetsgrann och nitisk försäkringsspecialist som ägnar hela dagarna åt att avgöra hur mycket en människas brutna ben och stulna cyklar kan tänkas vara värda. Han har gjort det här så länge att han börjar ifrågasätta sitt eget omdöme för vad är egentligen ett liv värt? ”Mellan trettio och fyrtio tusen euro om du blir överkörd. Tjugo, tjugofem tusen om du är ett barn. Lite drygt hundra tusen om du sitter i ett flygplan som kraschar tillsammans med tvåhundratjugosju andra människor.”
Boken är en slags rekapitulation av Antoines egen uppväxt med en ensamstående fader och hans tillkortakommanden, en kärleksförklaring till en mor han alltid har saknat och samtidigt en vandring genom det egna äktenskapets misslyckanden. Går det att älska utan att vara älskad? Går det att förlåta andra? Går det att förlåta sig själv?
För de som läste och uppskattade Delacourts genombrottsroman Allt jag önskar mig (utgiven på svenska 2013), kan Allt vi såg var lycka uppfattas som en text sprungen ur en annan författares huvud. Charmen har ersatts av djupaste tragedi och humorn är målad i mörkaste svart. Språkligt är det samma njutning – vackert och komprimerat – för Grégoire Delacourts har språkkonsten som i en ask och översättaren Sofia Strängberg har utan överdrift gjort honom rättvisa.
”Jag tänkte att man inser att lyckan finns där först efteråt; man vet aldrig när man befinner sig i den, i motsats till smärtan.”

ULRIKA ÅKERBLAD