Blue Flower

bluebirdFörfattare: Erika Bernalt
Förlag: Norstedts

BLUEBIRD ÄR EN ung, självständig tjej med svart långt hår som bor på en ö. Öborna lever ett enkelt och naturligt liv som går hand i hand med naturen och dess skiftningar. De festar och har vilda orgier. De lever ovetandes om världen utanför (det är kanske därför de är så lyckliga, de känner inte till någonting annat?).

Men Bluebird trivs inte på ön. I insmugglade tidningar läser hon om staden, och en dag beger hon sig dit. Där är allt av plast och människorna dricker skumdryck. En bit utanför stan finns frihetsaktivisterna under ledning av den heliga Sara. När Bluebird ser henne pulserar det överallt i kroppen.
Bluebird är inte särskilt nyskapande. Den kretsar i huvudsak kring dikotomin stad land. Det rör sig om den klassiska åtskillnaden där staden beskrivs som trendkänslig och oäkta och landet som dess motsats. Till detta tillför författaren ingenting nytt och det gör romanen ointressant. Det är inte en bok jag längtar efter att läsa. Den skulle också tjäna på ännu en genomgång av språket.
Men Bluebird har även en del positiva sidor. Kärlekshistorian mot slutet är fin och lyhörd och illustrerar väl hur kärleken är blind. Romanen är normbrytande på så sätt att samtliga chefer är kvinnor och genom sina inslag av bland annat lesbisk kärlek. Detta sker på ett naturligt och icke ifrågasättande sätt. Att alla chefer är kvinnor eller att Bluebirds första stora kärlek är en kvinna är ingenting som väcker någon uppmärksamhet hos karaktärerna, det bara är så.

AMANDA GRÄNS