Blue Flower

10-decFörfattare: George Saunders
Översättning: Niclas Nilsson
Förlag: Albert Bonniers Förlag

GEORGE SAUNDERS NOVELLSAMLING Tionde december har blivit unisont hyllad, det vittnar citaten från tidskrifter och författare på bokens omslag om. Det borgar förstås för skyhöga förväntningar på denna novellsamling.
Och skyhöga förväntningar leder oftast till besvikelse, en vetskap som i sin tur skapar ett motstånd i läsningen.

Efter första novellen har detta motstånd släppt och jag börjar ana det briljanta. Saunders texter är nämligen finurligt samhällskritiska. Med smått absurda berättelser, skrivna inte utan humor, öppnar han läsarens ögon för det felaktiga med överkonsumtion, exploatering av fattiga immigranter och övervakningssamhället. Vad som till synes verkar vara en dystopisk framtid, som till exempel i novellen Semplicaflickorna, där unga kvinnor används som statussymboliserande trädgårdsprydnader, är egentligen bara en overklig variant av den verkliga samtiden.
Semplicaflickorna berättas genom att en familjefar för dagbok i syfte att berätta för eftervärlden hur det är att leva just nu. Men det är inte den barocka företeelsen att ha människor upphängda som prydnader på gården som han vill förmedla. Att det ens förekommer i dagboken råkar bara vara en tillfällig omständighet. Det han vill berätta för framtidens människor är istället sådant som vad ett flygplan är och hur det låter eftersom han antar att tekniken kommer att utvecklas och att flygplan blir obsoleta. Men att omoralisk statusjakt, lyxkonsumtion och utnyttjande av människor skulle kunna vara, och borde vara, främmande i framtiden reflekterar han inte ens över. Så normaliserade är dessa fenomen såväl i denna fiktiva värld som i vår verkliga, vilket Saunders effektivt visar genom att hitta den perfekta balansen mellan absurd fiktion och rå fakta. 

CATHARINA BERGMAN