Blue Flower

det-forloradeFörfattare: Joyce Carol Oates
Förlag: Bonniers

I DENNA SJÄLVBIOGRAFI skriver en ytterst ödmjuk författare om sin uppväxt, ute på landsbygden i staten New York. Det är främst barndomen, och åren som ung vuxen, som skildras i denna biografi. Vi får även veta en del om hennes föräldrars bakgrund.
Joyce Carol Oates skriver i denna biografi rasande ärligt och självutlämnande. Sällan har jag läst en så ödmjuk självbiografi. Den som älskar och följer Oates författarskap får här en mycket viktig pusselbit i författarens liv tillgodosett.


Oates föräldrar var enkla arbetare, hennes far var fabriksarbetaren som drömde om att kunna leva på päronen från sin gård, men ständigt tvingades till lönearbete. Detta eftersom, Oates med ironisk distans beskriver det; av alla frukter man kan välja är just denna sorts päron det mest idiotiska man kan odla. De ruttnar innan de ens hunnit mogna.
Men hennes far hade även ett visst intresse för litteratur, och Joyce väljer tidigt att studera litteraturvetenskap, då hon får stipendier för universitetsstudier. Som ung student möter hon sin blivande man. När hon beskriver mötet, dyker en mening upp som är talande för hela boken; ”Hur kan han älska mig? Grundar sig hans kärlek på att han inte känner mig särskilt bra?”.
Läsaren undrar var denna dåliga självkänsla kommer från. Hennes uppväxt är kärleksfull. Boken är i mångt och mycket en kärleksförklaring till hennes föräldrar. Den som menar att man måste ha ett problematiskt förhållande till någon förälder för att en självbiografi ska bli intressant, har inte läst denna bok. 
Boken är även ett tidsdokument över hur det var att växa upp som vit arbetarklass i 1950-talets USA. Författaren berättar om gemenskapen hon kände med sin far när de såg på boxningsmatcher tillsammans. Något som helt upphörde när de svarta tog över sporten.
Ett mycket rörande stycke i boken är när Oates berättar om sin yngre syster, Lynn. Joyce har hunnit bli 18 år när hon får en syster. Efter några år visar sig systern vara gravt autistisk. Föräldrarnas självuppoffrande kamp för sitt utvecklingsstörda barn är mycket gripande. Oates beskriver hur modern får skulden för sitt barns autism. Författarens stora ilska över denna orätt är rörande.
Joyce Carol Oates lyckas skriva fängslande och intressant om sin uppväxt och om sina föräldrar. Detta beror till stora delar på hennes fantastiska förmåga att ge språket vingar.

JOHANNA ANDERSSON