Blue Flower

montageDRÖMMER DU OM att få anonyma mejl? Förmodligen inte, för i de flesta fallen står såna för något negativt och obehagligt som hat eller hot. Minst. Kanske även brott och polisutredningar. Men om man läser de här två romanerna kan anonyma mejl faktiskt bli något man önskar sig hett, för här innehåller de mysig och pirrig vänskap och romantik.

HUVUDPERONEN SIMON, I Becky Albertallis Bara tre ord, är sexton och har sen ett par månader en mejlkonversation med en kille på sin skola. Killen kallar sig Blue, och Simon har ingen aning om vem han är. Han vet att de båda är gay och att ingen av dem har kommit ut än. Simon har väldigt bra kompisar och föräldrar, men han har bara inte berättat om sin sexuella läggning för någon än. Väntar på rätt tillfälle. Ett klantigt misstag på en skoldator gör att det tillfället kanske kommer för hastigt. Simon vill ju absolut inte avslöja den mystiske Blue för omvärlden, eller vad han själv känner för honom. Inte ens Blue vet att Simon är kär.

JULIE BUXBAUMS Tell me three things är inte översatt till svenska än, så den får man läsa på engelska. I den har sextonåriga Jessie kastats in i ett nytt liv. Hennes mamma har dött, pappan har gift om sig med en ny kvinna som bor i Los Angeles, så Jessie har precis flyttat tvärs över landet till sin nya familj. Jessies nya mamma jobbar inom film och är rik. Jessies bakgrund är så o-Hollywoodig, och hon känner sig helt utanför och jätte-udda på sin nya skola. Då dimper ett mejl från en Somebody/Nobody ner. Hen ger råd om hur hon ska bete sig, vem hon kan prata med, borde undvika, och så vidare. Jessie tror först att någon driver elakt med henne, men mejlen fortsätter komma och hon inleder ett riktigt samtal med S/N.

DET SOM LOCKAR så mycket i de här böckerna är fenomenet att skriva sig till vänskap. IRL kanske man aldrig kommer på bra saker att säga, eller man säger fel saker. Man väljer bort vissa personer direkt på grund av deras stil, och så vidare. Det finns många hinder innan man lär känna någon. Men om man enbart skriver och inte ens vet vem mottagaren är, annat än att hen är snäll och väldigt positivt inställd till en? Tack vare mejlformen har man mer tid att tänka efter hur man ska formulera sig, det är förmodligen lättare att vara sig själv och säga saker man aldrig vågat annars. Det är den grejen både Simon och Jessie faller för. Vi läsare faller också. Som furor faktiskt. Det är så fint hur samtalen och vänskapen växer fram med Blue och S/N, och hur annorlunda det blir jämfört med deras IRL-vänner.
Givetvis blir allt ännu mer spännande när man fattar att det är större grejer än vänskap på gång, och efter ett tag vill såklart Jessie och Simon lista ut vilka S/N och Blue är. Det är alldeles för lockande att inte göra det, men kommer något förändras om de får veta?

BÅDA BÖCKERNA ÄR den sortens härliga feelgood-litteratur som man går runt och mysflinar stort åt efteråt. Förmodligen kommer man att bläddra tillbaka också för att hitta tidiga ledtrådar till mejlarna och få gotta sig åt allt en gång till.

 

JOHANNA JohannaLindbäck
LINDBÄCK


F.d. Läsam-
bassadör