Blue Flower

BaraenmanniskaFörfattare: Kristine Næss
Översättning: Margareta Järnebrand
Förlag: Lindelöws Bokförlag

DE SENA TONÅREN var ingen bra period i mitt liv. Jag kände mig ensam under ett år utomlands vilket medförde att jag började prata med mig själv. Jag vände och vred på allting runtomkring mig och höll dialoger med mig själv inne i huvudet. Jag pluggade för mycket och blev deprimerad. Jag blev egoistisk och stötte mina nära och kära ifrån mig.

Ett liknande tillstånd lider en av huvudpersonerna i Bara en människa, Bea Britt, av. Hon är medelålders och bor ensam i ett stort mörkt hus. Törstar efter kärlek, som hon tror hon är för gammal för. Bea Britt tänker mycket, en stor del av kapitlen om henne utgörs av hennes inre monologer. Skildringen av hennes depression är naken och trovärdig.
Romanen skildrar tre kvinnor ur olika generationer som lever i Oslo. En fjärde huvudperson skulle man kunna kalla den villa i ett överklassområde som en av karaktärerna delvis vuxit upp i och numera bor i och som en annan levt i som gift. Det handlar om erfarenheten av att vara kvinna och hur den skiljer sig åt beroende på tiden.
För läsbarhetens skull hade jag önskat att författaren hade kortat styckena. Formen, att låta tre berättelser rymmas i en, blir aningen rörig även om jag förstår intentionen att på det sättet visa hur människor hänger samman och egenskaper går i arv i generationer.
Bara en människa är en lyckad introduktion av Kristine Næss på svenska. Det jag framför allt tar med mig från romanen är det precisa språket, hennes insiktsfullhet och fantastiska miljöbeskrivningar.

AMANDA GRÄNS