Blue Flower

i-det-ytterstaFörfattare: Viktoria Myrén
Förlag: Ordfront

 FYRA VÄNNER DRAR ut till en ö i Stockholms yttre skärgård. Hannes, som vuxit upp i öns enda bostadshus, har åkt ut tidigare och förberett för flickvännen Kims, vännen Noras och hennes sambo Marcs ankomst. När läsaren kastas in i berättelsen vaknar Kim upp i en tom säng. Hannes är försvunnen, likaså den båt de färdats till ön med.

Läsaren blir på så sätt lika ohjälpligt fast i berättelsen, som de tre vännerna är på ön. Vad som talar emot att Hannes gett sig av med båten är att hans flytväst hänger kvar vid bryggan och han skulle aldrig sätta sig i en båt utan den. Eller? Tillbakablickar i tiden ger små pusselbitar till vilka de fyra vännerna egentligen är och vilken relation de har till varandra. Nora visar sig ha ett lika trassligt och svårgenomträngligt inre, som öns terräng, hennes distans till Marc är lika vidsträckt som öns avstånd till fastlandet.

De tre ”vännerna” (den frånvarande Hannes visar sig vara det enda som knyter dem samman)är hjälplösa utan Hannes kunskap om öns geografi och ansträngningarna att hitta honom där ter sig blott som taffliga försök. Det börjar gå upp för de tre att de kanske inte kan ta sig från ön på egen hand. Närmaste bebodda ö ligger åtskilliga distansminuter därifrån, grynnorna runt ön är många och den enda båt som finns kvar tar in vatten. Men också hjälpen är långt borta. Mobiltäckningen är obefintlig, ett nedfallet träd över den fasta telefonledningen skär av kontakten med yttervärlden helt.

Mysteriet vad som hänt Hannes är det som får mig att vilja stanna kvar i läsningen. Trots sin frånvaro är det han som har den centrala rollen i dramat. De andra karaktärernas inre kommer man inte riktigt nära, men det är heller inte viktigt. Den där känslan av klaustrofobi, att vara fast på en liten ö med vetskapen att flykten därifrån är förenat med livsfara, förmedlar författaren mellan raderna och inte genom karaktärerna. Catharina Bergman

CATHARINA BERGMAN