Blue Flower

Varldens-alla-fargerBoktitel: Världens alla färger (Tutti i colori del mondo)
Författare: Giovanni Montanaro    
Översättning: Louise Kahan
Förlag: Bonniers, 2014 

GIOVANNI MONTANARO HETER en ung italiensk författare som har slagit stort i sitt hemland. Världens alla färger är hans tredje roman och den utspelar sig i den belgiska staden Geel, känd för att låta mentalsjuka bo hemma hos värdfamiljer istället för att låsa in dem på mentalsjukhus.

Här ska Vincent van Gogh, som på den tiden var en okänd tecknare, ha vistats en period mellan 1879 och 1880 och lärde under de åren – men enbart i Montanaros fantasi – känna den fiktiva Teresa Drömlös. Det är denna Teresa som enligt författaren får Vincent att börja se världen i färger och att måla sin första tavla. Det är också hon som senare i livet skriver det brev till sin vän van Gogh som utgör den här boken.

Världens alla färger handlar om att inte passa in, att vara annorlunda och om vilka som har rätt att avgöra vem som faller utanför normen. Mentalsjukhus var vid den här tiden en uppsamlingsplats för dem som ansågs ”besvärliga” genom att vara just annorlunda. Föräldralösa Teresa har syner som också förverkligas men är det att vara annorlunda? Hur det än är med den saken så hamnar hon till slut på ett sinnessjukhus och det är därifrån hon skriver sin kärleksförklaring till van Gogh. För det är vad boken är: ett färgrikt kärleksbrev, även om Giovanni Montanaro också tar in omvärlden och samtiden.

Brevet postas aldrig och får heller aldrig något svar. Av den anledningen blir det smått enformigt – färglöst om man så vill – att läsa berättelsen ur ett och samma berättarperspektiv. Men visst, 190 sidor bok (225 gram) är snabbt gjort: Giovanni Montanaros språkbruk är vackert – närapå poetiskt – och han har inte lämnat mycket av sitt researcharbete åt slumpen.

RECENSENT: ULRIKA ÅKERBLAD